Chocktillstånd.
Jag är i chock! Sån chock att jag börjar denna tidiga morgon med ett glas rödvin. Måste stilla mina upprörda känslor. Klockan är i skrivande stund 5.05 och jag och familjen har varit vakna i ca 1,5 timme nu.
Vaknade och behövde gå på toaletten. Såg inget konstigt alls. Tittar alltid ut genom vårt badrumsfönster när jag är uppe på natten men det fanns ingenting som fick mina ögon att reagera. In i sängen igen och ca 10 min senare börjar hundarna skälla hysteriskt på nedervåningen. Det finns skillnad på skallen och dessa skall var absolut en varning, vilket gjorde att både jag och Daniel flög upp ur sängen och in i badrummet. Här möttes vi av stor chock, en av de värsta jag varit med om.
Hela grannens del av huset som vetter mot oss stod i lågor. Det brinner hos grannen. Daniel fick snabbt på sig kläderna och sprang ut medan jag ringde SOS. Fick veta att brandkåren var på väg. Jag skrek nästan hysteriskt i luren att hela huset brinner! Ägarna hade ringt 5 min tidigare. Hur i hela fridens namn kunde elden sprida sig så fort?
Daniel hittade familjen, som bodde i huset, på tomten. Alla hade klarat sig utom 1 katt som dem inte fick ut. Brandmannen såg den springa i huset men förbjöds att gå in för att hämta den, risken var för stor. Stackars kise...
Nu sitter vi här i köket medan en brandbil står och burrar på vår uppfart. Släckningsarbetet är mycket begränsat till att bara hålla ordning på elden så den inte sprider sig till skogen. Var familjen är nu vet jag inte, hoppas dem kommit in i värmen hos föräldrarna som kom under tiden vi stod och tittade.
En tid har brunnit upp. Jag är otroligt ledsen för familjens skull som blivit av med allt dem äger och har. Jag är också otroligt ledsen då det känns som att denna brand sätter stopp för en epok. När vi flyttade hit blev vi grannar med en underbar man. Han var inte som alla andra på alla sätt och vis men vi tyckte väldigt mycket om honom och han och hans dåvarande fru betydde mycket för vår dotter Sabina. Denna man var mycket omtyckt av många och riktigt hatad av andra. En dag, för några år sedan, bestämde han sig för att sluta sitt liv till allas vår stora sorg. Dock har det ändå känts som att han varit kvar på härliga Ljushem i och med huset. Nu har huset brunnit ner till grunden och i o m det finns inte vår kära Johnny kvar på Ljushem. Sorgen är stor. Känslan är märklig. Det är obegripligt.
Det lär inte bli någon mer sömn denna natt. Ska dricka upp mitt glas med vin och sen se om jag kan knoppa en stund på soffan. Det kommer vara full rulle runt oss i flera timmar till. Vet inte riktigt hur vi ska lösa hundpromenaden när det börjar ljusna men det får väl bli koppel på gänget och sen sådan promenad, vågar inte riskera att dem springer in i eldhavet.
Usch vad snabbt livet kan vända...
Vaknade och behövde gå på toaletten. Såg inget konstigt alls. Tittar alltid ut genom vårt badrumsfönster när jag är uppe på natten men det fanns ingenting som fick mina ögon att reagera. In i sängen igen och ca 10 min senare börjar hundarna skälla hysteriskt på nedervåningen. Det finns skillnad på skallen och dessa skall var absolut en varning, vilket gjorde att både jag och Daniel flög upp ur sängen och in i badrummet. Här möttes vi av stor chock, en av de värsta jag varit med om.
Hela grannens del av huset som vetter mot oss stod i lågor. Det brinner hos grannen. Daniel fick snabbt på sig kläderna och sprang ut medan jag ringde SOS. Fick veta att brandkåren var på väg. Jag skrek nästan hysteriskt i luren att hela huset brinner! Ägarna hade ringt 5 min tidigare. Hur i hela fridens namn kunde elden sprida sig så fort?
Daniel hittade familjen, som bodde i huset, på tomten. Alla hade klarat sig utom 1 katt som dem inte fick ut. Brandmannen såg den springa i huset men förbjöds att gå in för att hämta den, risken var för stor. Stackars kise...
Nu sitter vi här i köket medan en brandbil står och burrar på vår uppfart. Släckningsarbetet är mycket begränsat till att bara hålla ordning på elden så den inte sprider sig till skogen. Var familjen är nu vet jag inte, hoppas dem kommit in i värmen hos föräldrarna som kom under tiden vi stod och tittade.
En tid har brunnit upp. Jag är otroligt ledsen för familjens skull som blivit av med allt dem äger och har. Jag är också otroligt ledsen då det känns som att denna brand sätter stopp för en epok. När vi flyttade hit blev vi grannar med en underbar man. Han var inte som alla andra på alla sätt och vis men vi tyckte väldigt mycket om honom och han och hans dåvarande fru betydde mycket för vår dotter Sabina. Denna man var mycket omtyckt av många och riktigt hatad av andra. En dag, för några år sedan, bestämde han sig för att sluta sitt liv till allas vår stora sorg. Dock har det ändå känts som att han varit kvar på härliga Ljushem i och med huset. Nu har huset brunnit ner till grunden och i o m det finns inte vår kära Johnny kvar på Ljushem. Sorgen är stor. Känslan är märklig. Det är obegripligt.
Det lär inte bli någon mer sömn denna natt. Ska dricka upp mitt glas med vin och sen se om jag kan knoppa en stund på soffan. Det kommer vara full rulle runt oss i flera timmar till. Vet inte riktigt hur vi ska lösa hundpromenaden när det börjar ljusna men det får väl bli koppel på gänget och sen sådan promenad, vågar inte riskera att dem springer in i eldhavet.
Usch vad snabbt livet kan vända...
Kommentarer